Det började med att jag kom tillbaka till kontoret från att ha varit hos kund en längre period. Det var fullt där alla webbmänniskor satt och jag beslöt mig för att muta in ett nytt område, det området där Cap Gemini-människorna satt innan Cap lade ner Linköpingskontoret.
Jag tog den enligt mig bästa platsen med utsikt över resecentrum och stångån. Mitt arbetslivs bästa arbetsplats! Snabbt därefter följde Daniel och Mårten mitt exempel och flyttade bort till det som då Mårten döpte till Framtiden.
Alla andra i Webblin väntade på ett beslut från chefen. Kanske skulle vi flytta till den andra delen av kontoret istället? De blev kvar i Dåtiden.
Jörgen började smyga bort till oss. Han satt hos oss på dagarna och hävdade inför chefen att han "inte har flyttat, han bara satt där tillfälligt med sin dator". Jag tvingade Linda att flytta eftersom hon jobbar i mitt projekt tillsammans med Mårten, så jag ville ha dem samlade.
Men sedan kom beslutet om att vi skulle flytta bort till Framtiden. Tjejer lämnade Dåtiden och i Framtiden hade vi ett tag den för it-branschen anmärkningsvärda könsfördelningen 57% tjejer och 43% killar.
När jag kom till jobbet i morse såg det ut såhär när jag passerade Dåtiden:
Bara Isak var kvar. Helt övergiven. Han orkade inte hänga kvar länge i den ensamma Dåtiden utan flyttade runt 10-tiden in i Framtiden. Så nu sitter hela Webblin (WEbb LINköping) i Framtiden och Dåtiden är passerad och övergiven.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar